ADAMSAPOKALYPSEN 1. Människans skapelse och hur hon förlorar gnosis 1. INLEDNING Uppenbarelsen som Adam undervisade sin son Set i det sjuhundrade året i det han sade:
- Hör mina ord min son Set. När guden hade skapat mig av jorden tillika med Eva din moder levde jag med henne i en härlighet som hon sett i eonen som vi blivit till från. Hon undervisade mig ett kunskapens ord, den evige gudens. Och vi samlade de stora eviga änglarna ty vi var högre än guden som hade skapat oss och makterna som var med honom, dessa som vi inte kände.
Då bestämde oss guden i vrede, eonernas förste och makterna. Då blev vi två eoner och härligheten i våra hjärtan lämnade oss, mig och din moder Eva, tillika med kunskapen som andats i oss. Och den flydde från oss. Den gick in i stora ……. stort släkte ……. som inte blivit till från denna eon, som vi blivit till från, jag tillika med Eva din moder. Utan det (släktet) gick in i stora eoners säd. Därför har jag själv kallat dig vid den där mannens namn som är det stora släktets säd eller snarare är från honom. Efter de där dagarna avlägsnade sig den sanne gudens eviga kunskap bort från mig och din moder Eva. Sedan den där tiden lärde vi oss döda saker som människor. Då kände vi igen guden som hade skapat oss. Ty vi var inte främlingar till hans makt. Och vi tjänade honom i fruktan och slaveri. |
.jpg "Athen")
