Reflektioner
Välkommen in i mina tankar.
Här skall jag försöka visa dig aspekter av dig och den värld du lever i som du kanske inte sett tidigare. Dessa aspekter hoppas jag skall ge dig en hel del nya perspektiv. Allt tänkbart som har anknytning till ämnesområdena som nämns på Antiqua et Hodiernas hemsida kan dyka upp.
Syftet?
Att berika vår bild av oss själva och den värld vi är utkastade i. Inget kommer att bli enklare, klarare, men insikten om hur komplicerat allt är hoppas jag växer. Även detta kan kallas klarsyn.
”Vid dagens början” I
Ett radioprogram som aldrig blev av
Jag är snart 60 år och under mitt liv har jag sett hur ord fått förändrad innebörd eller rent av förlorat sin innebörd och upphört att användas. Det innebär att det orden stod för en gång upphört att finnas i vår gemenskap, i vår kultur. För mig som lärare innebär det problem. Under rader av lektioner måste ordens innebörd och gamla berättelser återerövras för att vi skall kunna förstå människors liv och tro och samtala om existentiella frågor.
Vad är det då för ord och berättelser som på ett eller annat sätt gått förlorade. Jag tänker på ord som nåd, kärlek, tro, uppståndelse, själ, Gud, frälsning, helig, Jesus, historia, bön, kyrka, frihet, du, uppenbarelse osv.
När det gäller berättelser är det främst de bibliska berättelserna jag tänker på, men även den litteratur, film, musik, och teater som utgår från att de bibliska berättelserna och begreppen är kända vilket de inte längre är.
Det har tagit mig närmare 40 år av filosofiska, teologiska och religionshistoriska studier att återerövra dessa ord och berättelser och i viss mån göra dem tillgängliga för andra. Jag tillhör ju den efterkrigsgeneration som vanligen inte fick del av en obruten tradition.
Tror du på Gud? Den frågan får jag ofta och frågaren utgår från att innebörden av ordet är given. Har allting ett ursprung och en källa? Ja! Låt oss kalla detta obegripliga ursprung Gud. Varför inte? I så fall verkar Gud genom allt och finns i allt (Ef. 4:6). Gud framträder i så fall i historien. Det som händer i världshistorien och min historia är Guds framträdande. Han visar sig i i vår historia, han visar sig nu.
Det judiska folkets historia är Guds framträdande. Det judiska folkets lag framträder i deras historia. Folkets lidande är Guds uppenbarelse. Shoah är på ett obegripligt sätt en Guds uppenbarelse.
(Eventeullt psalm 91 i psaltaren, gregoriansk musik)
Gud är inte bara lag, Gud är kärleken enligt Johannes (1 Joh. 4:16).Hela världen är underkastad kärleken. Kärleken visar sig i historien, i min historia, här, nu och har alltså samma obegripliga ursprung som allt annat. Som Birgitta Trotzig skriver:
”Till sist återstår bara den rena kärleken själv som är det rena lidandet för en annans skull – för den Andres skull”.
Kärleken, Gud, är lidande för en annans skull. Denna totala kärlek säger tron har visat sig i en person. Kärleken är aldrig opersonlig, kärleken är alltid person och möter i en annan person. Gud är en person. Jesus Kristus på korset. Gud är en älskande lidande person som lider för andras skull. Gud är som jag. Gud är allts källa. Kärleken som lider och som finns i allt. Detta är uppenbarelsen, uppenbarelsen av Kärleken.
Kärleken är möjlig eftersom vi fått kärlek, gratis, utan förtjänst. Denna kärlek som vi fått, det rena lidandets kärlek, den skall vi ge, däri ligger vår mänsklighet. Vi skall ge för den Andres skull, inte för vår egen. Då är Gud, allts källa och ursprung här, i vår värld, i vårt liv. Då är Ande och Liv.
(Förslagsvis musik: Adrew Lloyd Webbers Agnus Dei)
Gud är urkällan, Gud är kärleken för den Andres skull, korset, Gud är givandet. Det är detta man menar när man säger att Gud är Fader, Son och Ande, men en i och genom allt. Våra liv är omöjliga utan en ljusets källa, utan den rena lidande kärleken och utan givandet. Källan, korset och det gratis givandet gör att inget återstår av oss. Gud återstår.
Rötter och kärlek är det enda som kan besegra en värld fylld av begär, plundring och våld enligt Simone Weil. Rotlöshet är förödande för oss. Våra rötter är vår historia. Där möter källan som verkar i och genom allt, där möter den lidande kärleken för den Andres skull och där möter givandet av liv. Hur långt bort har vi inte kommit. Profeten Jeremias ord ekar genom historien. ”Vänd om” till rötterna och kärleken.
(Förslagsvis gregoriansk musik: Kanske Kyrie eleison ur ”Missa de Angelis”)
© Per Linder